NÄKTERGALEN I BADELUNDA
I den gröna midnatten vid
näktergalens nordgräns. Tunga löv hänger i trance, de döva bilarna rusar mot neonlinjen.
Näktergalens röst stiger inte åt sidan, den är lika genomträngande som en tupps
galande, men skön och utan fåfänga. Jag var i fängelse och den besökte mig. Jag var sjuk och den besökte mig. Jag märkte
den inte då, men nu. Tiden strömmar ned från solen och månen och in i alla tick
tack tick tacksamma klockor. Men just här finns ingen tid. Bara näktergalens
röst, de råa klingande tonerna som slipar natthimlens ljusa lie.
Tomas Tranströmer
