Mi lista de blogs

Mostrando entradas con la etiqueta Tranströmer. Mostrar todas las entradas
Mostrando entradas con la etiqueta Tranströmer. Mostrar todas las entradas

domingo, 28 de enero de 2018

OBITER DICTUM








«Mi vida.» Cuando pienso estas palabras veo frente a mí un rayo de luz. En una aproximación mayor, el rayo de luz tiene la forma de un cometa, con cabeza y cola. La extremidad más intensa, la cabeza, es la infancia y los años de crecimiento. El núcleo, su parte más densa, es la más temprana infancia en la que los rasgos más importantes de nuestras vidas se definen. Intento recordar, intento deslizarme hacia allí. Pero es difícil moverse en esas densas regiones, es peligroso; siento como si me acercase a la muerte. Hacia atrás el cometa se adelgaza —es la parte más larga, la cola. Se hace más y más densa pero también cada vez más ancha—. Ahora estoy en el extremo de la cola del cometa, tengo sesenta años cuando escribo esto.


Tomas Tranströmer

sábado, 4 de febrero de 2017

Y EL ÓBOLO BAJO LA LENGUA





    SVARTA VYKORT

  
        I
Almanackan fullskriven, framtid okänd.
Kabeln nynnar folkvisan utan hemland.
Snövall i det blystilla havet. Skuggor
           brottas på kajen.
       II
Mitt i livet händer att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
           sys i det tysta.


Tomas Tranströmer

jueves, 26 de marzo de 2015

Y EL ÓBOLO BAJO LA LENGUA




NÄKTERGALEN I BADELUNDA


I den gröna midnatten vid näktergalens nordgräns. Tunga löv hänger i trance, de döva bilarna rusar mot neonlinjen. Näktergalens röst stiger inte åt sidan, den är lika genomträngande som en tupps galande, men skön och utan fåfänga. Jag var i fängelse och den besökte mig.  Jag var sjuk och den besökte mig. Jag märkte den inte då, men nu. Tiden strömmar ned från solen och månen och in i alla tick tack tick tacksamma klockor. Men just här finns ingen tid. Bara näktergalens röst, de råa klingande tonerna som slipar natthimlens ljusa lie.


Tomas Tranströmer